2013-03-30
06:41:00
Ett minne från 2006
"Hon håller min hand så hårt så knogarna blir alldeles vita. Mina knän segnar under mig och jag blir tvungen att sätta mig på knä bredvid henne i sängen. "- Nej, gå inte ifrån! Stanna kvar!" kvider V mellan värkarna. Jag silar in syre mellan mina tänder för att försöka att få in så lite som möjligt av den pysande lustgasen V håller i sin andra hand. "-- Jag går ingenstans" svarar jag vagt. "Jag kommer aldrig kunna komma loss ditt grepp" Lederna känns som överkokt spaghetti och ögonen har svårt att fästa blicken. Till trots, reser jag mig sakta upp till stående ställning. V tittar på mig med gasmasken över sig och skrattar samtidigt som hennes värkar eskalerar i smärta.
I fotänden står en barnmorska och två sjuksystrar och uppmanar V att andas och sluta krysta emellanåt. Fostret får inte komma än. Tiden är inte inne. V ger dem en ond blick och blickar över mot H som sitter en bit ifrån som fortfarande småflinar åt min kommentar. "- Män" frustar V " De kan bara ge psykisk och fysisk smärta. Aj, aj aj!" Hon vrider sig på sjukhusängen och min blick möter H:s i andra änden av rummet.
"- Hur i helvete kan det göra så ont?" Barnmorskan klappar V:s ena knä och frågar lugnt. "- Vi har utvecklat något som kallas för Västerviksmetoden. Det är helt nytt i sitt slag i att lindra smärtan. Du kan få det om du vill?" Benen darrar på V i eftervärkningarna av den senaste krystningen. "-Man lindrar genom att bedöva livmodertappen på fyra punkter." V spärrar upp ögonen och nekar. "- Aldrig i livet. I helvete heller att det stoppas upp en nål in i mig. Då tar jag hellre smärtan." "- Du kan alltid ändra dig" fortsätter barnmorskan "I jämförelse med ryggmärgsbedövning så lindrar det mycket effektivare." V släpper taget och värkarna blir allt mindre. "- Sådär." säger sjuksystern och lägger en tunn gul filt över V "Du får larma om det är något. Vi återkommer om en halvtimme." Triot går ut ur rummet.
V släpper min sönderkramade hand och jag försöker återfå känseln i mina fingrar. V lägger sig på sidan och håller om magen. Trots att det är så tragiskt och smärtsamt att förlora ett foster i femte månaden så håller hon humöret uppe med ironi och humor. Hon smågrimaserar åt H som återupptar korsordet som ligger på bordet intill V. Jag sätter mig på sängkanten och masserar hennes vader. "- Vet du" säger V " Du pratade precis som när min mamma levde. Du kallade mig vid smeknamn som du annars aldrig gör. Jag tror att hon är här med mig, via dig." Jag tittar förvånat på henne. "- Ja, kanske det. Det är konstigt. Jag har aldrig varit med om det förut. Samtidigt så känns det inte obekant. Jag är övertygad om att hon är här, tillsammans med dig." V nickar och H harklar sig. Hans halvlånga hår lägger sig i tesar över hans stora ögonbryn. "Vet ni vad en zebra blir om man sträcker ut den?" V och jag tittar på honom och V utbrister "- Åh, inga fler! Jag har redan magknip!" H:s flin går över till ett leende. "Långrandig." V slår sig för pannan och jag skakar på huvudet. "- Åh, vad dålig! Men bättre än dina kattvitsar. Inte en till "katt åt lampa, lös i magen" annars slår jag till dig. På riktigt." Jag småblänger med ett leende mot H och han skrattar tillbaka. V skrattar och både tiden och värkarna ter sig mindre påfrestande i väntan på slutet."
2013-03-28
05:31:00
textrader med egen vilja och krav att bli nedskrivna i ofrivillig sömnlöshet
2013-03-28
03:39:00
Framåt!
Uppmuntran till mitt ego
Världen ligger vid dina fötter och blicken bestämmer vägen. Lite mer vishet, lite mer erfarenhet och allt du tar dig för kan bara bli bra.
2013-03-27
01:44:00
ångst
Ush, vad jag hatar skammen. Jag skäms för ingenting, för rent ut sagt, skitsaker! Det är jävligt jobbigt måste jag säga. Vem begränsar känslor och tillåter det? Jag. Vem utgör handlingen efter reaktionen? Jag. Vem och vem hindrar mig att inte göra saker och glädjas av dem? Jag.
Jag flyter omkring på okänd mark. Total okänd mark.
Jag flyter omkring på okänd mark. Total okänd mark.
2013-03-23
13:04:00
...
Det är tungt. Veckan har varit tumlande och allt blir bara mer förståeligt, hur mycket annat tagit tiden, tankarna, engagemanget ifrån mitt egentliga syfte. Mina egentliga mål. Det är kanske därför en tomhet alltid har funnits i mitt bröst, det egna jaget eller vad man nu kan kalla det på prettopsykologiska. Känslan som aldrig riktigt blev ombesörjt eller taget på allvar. Men jag gömmer mig mer nu än jag någonsin har gjort. Det är smärtsamt och jag känner mig rådvill inför att byta ut mina verktyg och seende till ett annat. Huvudet är i ett vakum. Samtidigt vill jag slänga mobilen i väggen och sluta vara tillgänglig. Gud vad jag hatar det ordet.. tillgänglig.. dygnet om.. Jag orkar verkligen inte med någon just nu men jag tvingar mig att utstå. Även saker, tillfällen som kan tyckas jättekul för utomstående så härjar ett vilt krig mellan mina känslor inombords. Födelsedagsfest ikväll. Massor av folk, tårta, musik och öl hej och hå. Allrahelst vill jag gå dit säga hej, var där så länge utan att vara nochalant och gå hem igen. Tillbaka till krypinnet och få mig en god natts sömn. Men jag går dit. Jag går dit för andras skull. Inte min egen. Det kommer bli bra. Jag vet att jag alltid kan gå hem. Kravlöst. Just nu behöver jag kravlöst.
Jag har aldrig tyckt om att sätta mig själv i en sårbar situation. Jag vill klara mig själv även när jag vet att jag inte kan det, bara för att undvika att hamna i bakhåll, gengäld eller skuld om man nu vill kalla det. Högfärdigt? Omoraliskt? Vekt? Man kan tycka mycket om det. Jag kallar det för rädsla. Rädsla för tillit, gemenskap och känslan inför tanken att allt kommer bli bra. Den känns ovan. Det känns ovant att tänka "allt kommer bli bra". Tanken är för bra för att vara sann.
Jag har aldrig tyckt om att sätta mig själv i en sårbar situation. Jag vill klara mig själv även när jag vet att jag inte kan det, bara för att undvika att hamna i bakhåll, gengäld eller skuld om man nu vill kalla det. Högfärdigt? Omoraliskt? Vekt? Man kan tycka mycket om det. Jag kallar det för rädsla. Rädsla för tillit, gemenskap och känslan inför tanken att allt kommer bli bra. Den känns ovan. Det känns ovant att tänka "allt kommer bli bra". Tanken är för bra för att vara sann.
Mamma kommer sluta ringa tio gånger om dagen på alla dygnets timmar, hon kommer mirakulöst bli frisk. Jag kommer inte behöva känna bekräftelsebehov av pappa. Han kommer se andra kvaliteter än de jag har ingått i politiska sammanhang. Jag kommer bli helt skuldfri. Både ekonomiskt och själsligt. Jag kommer ha ett jobb där jag inte blir utnyttjad av arbetsköpare och arbetskamrater. Mina vänner kommer vara helt friska och må bra.
Desperation, depression och alla mörka hål kommer läggas över med ljus och framtiden... ja... den kommer vara just det. En framtid. Behoven kommer fyllas och lyckan kommer vara oundviklig.
Det låter bra. Det låter, tamigfan, till och med fantastiskt!
Det låter bra. Det låter, tamigfan, till och med fantastiskt!
2013-03-18
23:53:47
hey, det går iallafall framåt!
2013-03-16
22:46:00
dagen då telefonsvararen dog
2013-03-13
01:47:00
att driva upp nya träd
2013-03-11
10:44:05
Danny Wattin
2013-03-10
20:02:19
..
2013-03-10
19:35:54
upp och ner.
2013-03-09
17:19:44
Det talas om demokrati i Sverige..
2013-03-08
23:44:26
Själv vald ensamhet
2013-03-08
13:00:00
Internationella kvinnodagen
Jag läste på aftonbladet eller svt om att kvinnors löner gått upp från 93 till 94 procent i jämförelse med mäns löner. Det är lite kul när man tänker efter dels att lönerna har sänkts drastiskt i jämförelse med prishöjningar, att kvinnan måste kämpa med studier, flexibilitet för att bli accepterade på arbetsmarknaden medans män antas mirakulöst redan kunna yrken. En kvinna måste agera som en man för att bli jämnställd.. eller gå över procentuellt i kvoteringar. Visst är jag för kvinnans rättigheter och frihetsutövande men jag anser också att män har rätt till det också. Att alla har rätt till lika löner och jämnställda rättigheter.
En god vän ringde mig häromdagen och vi pratade om känslor och vilka hinder det utgör i kärlekslivet. Vi pratade i en timme om hur svårt det är att hantera gammal sorg, aggression, oliktänkande och samtidigt försöka hitta sig själv i ett förhållande. Jag vill inte skriva om det var en han eller hon men visst var din första tanke att jag menar en kvinna? Du har fel.
Vi tänker likadant, har samma känslor och det blir inte bra när man härmar det andra könet i jakt efter acceptans i samhället. Vi är olika och vi lär oss av varandra. Någon sa att man ser sig själv genom andras ögon. Kan man förstå varandra så kommer det öka i kunskap och ge ett rikare liv.
Hänt i veckan; DFRK:s konsekvens på sanktionerna, Chavez Lit de parade i Venezuela, C och KD tar enormt mycket media utrymme i svensk media trots sina blygsamma 3 procent, V har ökat upp till 6,2 och SD hela 11! Varken V eller SD får en chans i mediabruset! Mona Sahlin på återgång i Fi. Reinfeldt bor i en hyresrätt (Segerhska palatset) och hemlösa i husvagnar beskrivs som en själv vald livsstil med tätade fönster med silvertejp nära naturen enligt Hem och Hyra, vårdbiträden, under- och sjuksköterskor får nyttja sparkcykel under arbetstid för att "effektivisera" inom äldreboenden i brist på personal (KA tidning)
Till sisti enighet med 8:e mars.
Jämnställda rättigheter och höjda löner för alla! Lika lön för lika arbete!
2013-03-07
15:15:00
Kreativitetens återkomst
2013-03-06
14:57:00
Senaste CV tips från AMS (*eget layout)
Gjorde ett snabbt layout i PS. Med gratis penslar på nätet kan man nog få till det ganska fräckt. Men det sägs också att man ska vara försiktig i utformningen så jag skalar hellre ner än gör för mycket. Detta kanske blir lite för gulligt och mer brevpapper liknande men passar ganska bra att söka jobb som tex vårdbiträde. Söker man inom industrin så kan man måla med kugghjul eller liknande. Iallafall, här har jag präntat in senaste tipsen jag fick från ett ams seminarium för några veckor sedan. Om man vill använda layouten så är det bara att sudda och skriva i info i Photoshop.
2013-03-06
11:17:00
Det där med Curriculum Vitae
Som menas ungefär - livs beskrivning. Detär intressant hur viktigt det är att sticka ut, göra intryck av sin egna person. Det är lätt att göra i sociala medier men att presentera sig själv utifrån ett proffesionellt sätt är mycket svårare. Många gånger önskar jag att det räckte med att beskriva sig själv som en utsvulten arbetare, villig till att göra rätt för sig i samhället och kunna betala för sina behov. Men så enkelt är det inte. Under ett seminarium i ams kring 2006 sa handläggaren att det inte finns några jobb. "De gömmer sig. Företagen går bakvägen och är man verkligen intresserad som arbets sökande att finna ett stadigt jobb så kommer man finna dem. Lite svett, tårar och stark engagemang är allt vad som krävs."
CV idag går hand i hand tillsammans med modeindustrin. Ena dagen ska man skriva personligt brev, andra inte. Ibland ska man skriva namnet först, ibland inte. Nu ska man tex inte skriva person nummer för det försämrar utsikterna för att få ett jobb (som ex betalningsanmärkningar, dålig kredit, är gift eller har barn etc)
Det läggs stor vikt på hur man ska utforma ett CV. Det läggs kraft och pengar på seminarier och CV skola på ams. Det skrivs och säljs böcker om CV och hur man ska marknadsföra sig själv på bästa sätt. Googla CV och ett flertal sidor kommer upp. Men sanningen är, att hur mycket du än utmärker dig, gör ett världens bästa CV så finns alltid en lika stor risk med att du inte får jobbet. Är man desperat eller felet som jag gjorde, skriver att man är flexibel, beredd att anta vilken utmaning som helst och är fullt engagerad arbetare så är risken stor att man blir tagen och blir utnyttjad. Man får sätta gränser för vad man kan tänka sig. Vill jag verkligen arbeta flexibelt? Kan och vill jag det om jag har barn, fritidintressen som skulle drabbas av det. Vill jag anta vilken utmaning som helst och avsätta mer tid åt ett arbete som inte har någon skyldighet mot mig och samtidigt tillåta att tid tas från mig?
Är man bestämd och realist så hittar man till slut ett arbete som man kan tänka sig att avsätta tid för. Och är det så att man vill vara flexibel så ska man vara noga med ob tillägg och att man tjänar på det lönemässigt. Det är inte värt att spilla sin egentid i längden. Jag har vänner som jobbade flera julaftnar i rad. Inte för att de ville, utan blev tvugna pga ekonomiska skäl. Eller tar ständig andra helger. Det blir tråkigt i längden när man hamnar i valet av familj, vänner eller arbete. Vad tycker du?
Jag hittade dock i CV djungeln ett par trevliga mallar. Om man nu ska sitta och göra något så tråkigt så kan detta bli ett lite roligare tidsfördriv. När man ändå är arbetslös. Håll till godo.
2013-03-06
08:55:00
Hugo Chaves död - Russian Today
Jag blir allt oftare besviken över SVT som har blivit mindre oberoende och numera implanterar en vinklad syn i nyhets sändningarna. Nyhetsrapporteringen om det socialistiska Venezuela är inget undantag.
Bo Inge Andersson som är svensk journalist kommenterade i Nyhetsmorgon i meningar som "pga socialismen fick de fattiga det bättre" "att människor bunkrar upp sig med vatten och mat pga oro för vad som kommer hända" "yngre oppositionister dämpas med militära insatser" bland mycket annat.
Det talas om att Chavez var en "vänsterpolitiker, populär hos många men också omstridd. Han gjorde ofta drastiska uttalanden, uppträdde gärna, dansade och sjöng." De belyser gärna om samarbete med andra socialistiska länder men de kan inte vidare rapportera om varför Chavez släckte privatiserade tv och radiokanaler i Venezuela. De visar ett inslag där Chavez utlåter sig om staten Israel (Israel har varit mycket på tapeten det senaste) som är en förlängd arm av USA. Tyvärr så visar det väldigt lite av vad Chaves har gjort tack vare det socialistiska systemet och hur det har gagnat folket i Venezuela.
Russian Today ger en oberoende vinkling av Venezuelas läge. Politik analytikern Eric Draitser från New York utvärderar läget i hela Sydamerika. Med ett slutgiltigt ord om att "socialismen implanterades och konstitutionerades av Chavez men den dör inte med honom. Hans verk har vidare inspirerat andra länder i sydamerika till en vänstervinklad politisk riktning."
Här finns länken till Russian Today och deras nyhetsinslag.
Självklart är det en förlust när en karismatisk och god ledare dör. Styrkan sitter i folkets medvetande och med den kommer Chavez för alltid leva vidare i kampen för en rättvis värld.
2013-03-04
18:22:32
...
2013-03-01
23:48:00
På jakt efter sinnesro
I förrgår överaskade finaste S mig med ett gym kort för tre månader. Så igår hängde jag med för första gången i mitt liv till ett gym. Jag fick lova att samgymma med henne flera gånger i veckan och ta mig an uppgiften själv när hon jobbar borta. Jag undrar hur det ska gå. I snabbare promenadtakt sköt min puls upp till 152 och att cykla 7 km upp till hela 172! Jag var helt slut men det gav resultat i en väldig god natt sömn.
Jag minns inte när jag sist vaknade så utsövd klockan sex imorse. Dagen gick åt AMS (totalt onödigt då de refererade till att söka efter info på nätet och ALLA datorer upptagna i en överfull vänthall) Springande i backa på jakt efter ett par sköna jeans (har jag blivit gammal eller visare som hellre ser efter kvalitet än mode?) Efter fem affärer, åtta par jeans så hittade jag ett hyggligt par för en ok summa. R gjorde egna ärenden och väntade utanför affären med en ros i handen. Jag är tillsammans med världens finaste människa!
Väl hemma fick jag trixa med bankdosa, fylla på med hutlösa ören på mobilen då Comviq har fått för sig att dra en jädra massa pengar. Är en aning missnöjd nu efter femton år. Sen var det bara att bita ihop och ringa kontrollmyndigheten AMS. 36 samtal före i nästan en kvart. I luren svarade en trött kvinna som pratade med bruten svenska. Det var det givaste samtalet jag har haft nångång med dem. I en timme pratade vi fackliga frågor (jag frågade vad ams anser om jobbmässans punktlista och om de var medvetna om det) Hon varken instämde eller svarade på frågan. Hon tipsade och gav vettiga förslag, hon peppade och var otroligt lyhörd då hon hörde att jag var deppad. Det bästa rådet hon gav var att inte se livet som arbetslös som ett 24 timmarsjobb. Visst sa jag också hur avsaknaden av pengar ställer till det.
"Det finns datorer och internet på biblioteket. - Men javisst, närmaste bibliotek ligger ungefär en mil ifrån. Jag har ingen lust att planka. (eller betala hutlösa 24 kronor för den sträckan som arbetslös) - Nej, klart att du inte ska planka.. - Tack vare strul med företaget dröjde det två månader för att få arbetsgivareintyg med RÄTT siffror för att inte tala om pappaersexercisen med a-kassan.. det dröjde fyra månader innan jag fick ersättning. Man kan inte göra mycket i arbetssökande utan att kunna betala internet, frimärken, fylla på telefonen, betala kollektivtrafiken för att ta sig till ams och diverse jobbmässor. Det är som upplagt att man ska förlita sig på människor man har runtomkring sig eller förnedra sig ännu mer genom att låna pengar från andra för att klara dagen. Är det rätt? Facket gav blanka fan i min situation!"
Hon föreslog att man ska avsätta en viss tid till att vara arbetsökande och sätta hälsan först framför allt. Livet handlar inte enbart om arbete. Men visst känns allt meninslöst när ingenting fungerar! Det klickade när hon sa det. Jag har en jagande känsla över allt möjligt och det är klart att kroppen slår ifrån. JJag behöver schemalägga allt jag ska göra för att må bra. S gav mig startpunkten till att lägga schemat även att det känns som en mäktig utmaning. Gymkortet kostar 1800 och är personlig!
Träning min tre ggr i veckan (tom läkarens ordination!) KBT en gång i veckan, en bra vardagsrutin (nu lagar jag ialf mat regelbundet) vila när jag känner ro och ägna helgen, just åt helg. Sertralinet måste tas på morgonen då den kickar igång. Annars blir allt kaos. Efter KBT mötet i måndags så har jag funderat en hel del, vänt på dygnen och ignorerat alla mors samtal. Hon är labil och ringer mellan 6 till 7 ggr om dagen. Jag blir själsligt utmattad av att höra om hennes psykoser. Jag orkar inte. Andra drabbas också över att jag har mobilen på ljudlöst. V skickade ett hjärtligt sms och ville ses, Sa ringer och skickar oroliga sms, partivänner vill ses och prata, T blir också orolig när vi inte pratar på ett par dagar. C, finaste C.. saknar henne så hjärtat gör ont. Vill göra allt för dem. Familj och mina egna problem måste lösas. Men huvudet är inte med. Jag har nästan daglig kontakt med S, det är lugnast kring henne och finaste R. Det får vara så tills jag kan sova en hel natt så jag får ork till att orka med.
Ett steg i taget. Ett steg i taget..
