Besluten tyr sig individualistiska och jag kan gott förstå varför. Synd bara att det alltid är i bekostnad på något annat, lika väsentlig del av livet.Steget att lämna och skapa sitt eget, är äntligen taget. Det känns ovant och tomt.
...med ett förflutet.
..det har aldrig infriats.Jag vill prata nutid. Nu, nu, nu.Det räcker att man pratar löst om saker man eventuellt ska göra och jag skriver in det på min "to do" lista. Sen fyller jag på med onödig stress och vet du vad? Det handlar oftast om saker andra vill att jag ska göra. Ingenting handlar om vad jag känner genuint inför. Så sluta prata framtid, prata om nuet och respektera min lust just nu. Många gånger har jag blivit besviken av löften som aldrig infriats och därför ställer jag mig känslolöst inför förslag. Det ska vara okej att jag säger nej utan att jag ska behöva skylla på andra saker. Tack.
* Säg aldrig saker du inte menar.* Om du ska konfrontera någon, gör det på riktigt med genomtänkt logik. Risken är stor att broar raseras för alltid. Ta itu med reaktionen; Ta itu känslorna, lägg till logiken och tänk på något så travialt som blommor när tankebanor bombarderas av svävande tankar i situationer du inte kan påverka.Gå till handling, medveten om vilka konsekvenser det får.
Från början syftade termen medberoende på ett mönster, som man fann hos människor som levde tillsammans med alkoholister. De medberoende kännetecknas av att de ständigt tar hand om andra på bekostnad av sig själva. Det är inget konstigt att längta efter att bli bekräftad eller omtyckt. Det är först när du offrar din egen ärlighet och börjar göra våld på dig själv, som du går för långt. Om du bygger upp din tillvaro på att folk skall älska dig, handlar det inte om kärlek utan om medberoende och definieras som omogen kärlek.Jag fick höra en annan historia från en kvinna som var lite av en hjälpare. Själv var hon mestadels hälsosam, men hon hade en väninna som hade svårt att stå upp för sig själv. En helg hyrde alla kompisarna en stuga långt utanför Kungälv – mitt i skogen. Men hon som inte kunde stå upp för sig själv, var inte bjuden av någon anledning. Alla partajade och klockan 4 på morgonen blev alla killarna lite hungriga. Vad händer? Just det, de ringer till tjejen som ligger och sover och vad gör hon tror Ni? Hon skyndar sig, sätter sig i bilen –klädd bara i sin morgonrock.Men killarna är inte klara när hon kommer, så hon får sitta och vänta i bilen en halvtimma. Sen kör hon alla killarna ner till ett gatukök i Göteborg, så de kan handla och sen kör hon varje kille hem till sitt. Och när hennes väninna frågar: ”Hur kan du ställa upp så?” ”Du blir ju bara utnyttjad!” “Nej det tycker jag inte. Jag hade ändå inget att göra, jag låg ju bara och sov.” Nu vet inte jag hur många av er som skrattar, för att det är så sant. När en relation infekterats av medberoende präglas den alltid av bristande jämlikhet. Och som du vet, fungerar relationer bäst mellan likvärdiga människor. När du blir vaksam på detta fenomen, kommer du också att upptäcka hur lätt det är att inte vara sanningsenlig mot dig själv. Det gäller både män och kvinnor. Istället för att ta sin del av ansvaret – tar den medberoende ofta på sig allt ansvar. Omedvetet hamnar parterna i ett rollspel. I en relation som präglas av medberoende hamnar ena parten i rollen som räddare och den andre som offer. Det kan se välmenande ut vid en ytlig betraktelse, men det är inget rent, äkta ansvar, eftersom det tjänar till att göra den andra maktlös. I stället för att kräva att andra ska ta ansvar säger den medberoende: ”Det är synd om dig, du har haft en sån taskig uppväxt och därför gör jag din del av jobbet också.”Vad vi i själva verket gör är att ta bort möjligheterna för vår partner att utvecklas. Parterna kan också utöka rollspelet med en tredje roll som anklagare – beroende på vilken pjäs som skall spelas upp. Ett förhållande som präglas av medberoende skapar nästan alltid rädsla hos den ena parten när den andra parten vill vara för sig själv. Självklart måste graden av självständighet vara någorlunda jämt fördelad. Om du vill leva i en hälsosam relation, måste du ta din del av ansvaret – varken mer eller mindre. Under ytan av ett medberoende finner vi ofta en liten flicka eller pojke, som lärt sig vara duktig genom att vara andra till lags. En flicka som blev bekräftad för det hon gjorde och inte för den hon var.Den medberoende tror ofta att de gör allt i all välmening, men bakom deras medvetna beteende finns en stark drivkraft att bli älskade. Vi önskar förtvivlat att vara nära vår partner, men är samtidigt rädda för den smärta det gett oss tidigare. Därför väljer vi istället att låtsas att hindren inte finns istället för att konfrontera dem. Man finner ofta detta problem i en omogen kärlek där båda parter har byggt upp skenbilder av verkligheten. Genom att sticka huvudet i sanden som strutsen stöder de den andres självbedrägeri. Denna ömsesidiga överenskommelse kan ske både omedvetet och medvetet. Oavsett kommer den leda till att din relation dör.10 bra sätt att bli medberoendeOroa dig för allt – även sånt som du inte har kontroll över.Vid konflikter – erkänn att det var ditt fel –även om det inte var det.Låtsas inte om dina negativa känslor, som ilska, rädsla eller sorg.Säg aldrig sanningen. Vågar du säga sanningen, vad du än känner.Ta allt ansvar. Låt din partner fortsätta med sina dåliga vanor.Du kritiserar eller blir ofta kritiserad. Du har en stark, gnagande inre röst som kritiserar dig, som gör att du känner dig nere också när du borde vara på gott humör.Säg aldrig nej. Gör även sånt som du hatar.Välj arbetsgivare och partners, som kan trycka ner dig.Säg aldrig nej, för då kommer folk hata dig.Fundera inte på dina egna behov.Jonas Gåde(c) Materialet är copyrightskyddat
.. när så många stopp, återvändsgränder och krokiga vägar gör allt så svårt?Det räcker att ett missförstånd river upp känslor och möjligheten till att återvända till samma struktur, försvinner för alltid.Ömtåligt och sårbart.
Ibland möter man människor som elektrifierar alla sinnen man har. Det liksom bara klickar och tilliten infinner sig direkt, precis som om man känt personen i all evighet.
Ett år har gått sen jag slog mig på den berömda väggen. När benen täcktes av en halvmeter dy, hjärtat som arbetade dubbelt för minsta ansträngning. Sömnlösa nätter, mardrömslik ångest och förlorad motivation.Nio månader med terapi, sex månader med sorg och processerande. Nej, jag tänker inte ingå i mer projekt än vad jag tillåter och mäktar med. Det tar så mycket kraft och tid framförallt, att resa sig upp. Tid och kraft som kan spenderas på positiva saker. Och ja, javisst har jag släppt det där nu. Jag struntar vad andra tycker. Det är en befrielse!
Efter den senaste resan till VB kan jag konstantera apartheid snarare än ockupation. Många straffas pga organisering, demonstrationer och pga alla intiativ för att lindra vardagen. Jag ställde samma fråga som till de flesta jag mötte på resan.En ockupation stat med tre ockupations makter.1. Israel2. Palestinska myndigheten, PA3. NGO;s, Alla fredsbevarande aktioner och föreningarAlla donationer till olika organisationer i Palestina tar Palestinska myndigheten 50%. De i sin tur betalar ocker till Israel. Palestinier utnyttjas som billig arbetskraft, militära mål och i marknadsmässiga syften. De betalar sin egna ockupation, sin fängelsevistelse, rättegångar, bygger bosättningars hem och nedvärderas som smuts. Hur ska man hjälpa dem utan att man bidrar till ockupationen indirekt? För att få slut på den så måste den börja kosta. Israel måste dömas för brott mot mänskliga rättigheter, åta sig ansvaret som ockupationsmakt enligt gällande regler. Samma retorik vad gällde Sydafrika.Slutkontentan utav föreläsningen blev, att främst arbeta för att skapa opinion. SIDA projekt sponsras av svenska skattepengar ex, som Israel utan vidare ockuperar samt förstör. Det är väldigt tyst i media om.Det blev en konstig stämning efter jag ställde frågan. En fråga som ställer moral, principer och medmänsklighet på sin kant.
Tre till fem års ålder; Initiativ/Skuld. Under denna fas leker barnet mycket och ofta fantasilekar. Känsloutspelen är många och starka. Många gånger kan barnet i ren ilska önska att föräldern till exempel vore död. Sådana tankar väcker skuldkänslor hos barnet efteråt. I en familj där ena föräldern är psykiskt sjuk kan barnet få för sig att förälderns insjuknande är barnets fel för att denne just tänkt tankarna innan.- Utdrag ur "Att vara barn till psykiskt sjuka föräldrar - En genomgång av litteraturen" av Linda Gruv
Det är så uppenbart när ag tänker efter hur mina reaktioner och rädsla har formats av uppväxten i en dysfunktionell miljö. Mors extrema paranoia, bestraffning i lavetter och psykisk misshandel när jag på eget bevåg gjorde saker jag ville, den ständiga övervakningen. Exakt samma mönster återkom för nio år sedan. Jag reagerade och anammade samma mönster som mor över mig. Idag tampas jag vidare med skuldkänslan och jobbar att få bort den till fullo för att kunna slappna av i mina val gjorda för mig. Det blir bara tydligare samtidigt smärtsamt i brytningen av gamla mönster. Jag tillåter inte offer rollen vara övergripande en längre tid. Även den har sitt slut. När? När processen är över.Samtidigt,Igår briserade jag första gången och vädrade mina åsikter om feminism. Quote; " Vi anser att vår befrielse i första hand består i att vårt land för alltid befrias från det imperialistiska oket och att en arbetare från våra led ska komma till makten, och att lagarna och undervisningen ska kontrolleras av arbetaren. På det sättet kan vi uppnå en fullständig frihet, också för oss kvinnor. " - Domitila Barrios de Chungara, år 1977Tyvärr så är jag förbannad på smyg och reklam feministen som ser konsekvenserna snarare än grundorsaken. De som utåt sett kallar sig feminister men samtidigt viskar förnöjt att männen inte skulle klara vardagen utan dem. Det är enligt mig, omoget, provokativt och ojämlikt eftersom vi alla är baserade utifrån att vara människa, inte kön. Vi ska alla hjälpas åt. Kvinnan måste låta mannen ta plats i hemmet, mannen måste låta kvinnan ta plats i arbetslivet. Vi ska kalla oss arbetare, älskare, personer och människor. Promenaden hem igår gick på två röda. Jag blev så arg för att samtalen hänger sig på detaljfrågor medans kamrater i andra länder riskerar både liv och lem för socialism och solidaritet i arbetarklasskampen. Livet i pararell.
Det viktiga är att finna en meningsfull vardag, utan att kvävas av för mycket stimuli. Försök undvika att värdera handlingar. Alla val baseras utifrån miljöns påverkan. Du kunde inte ha gjort mer rätt eller fel just då det hände. Du kan inte få det ogjort. Acceptera och gå vidare och med det, lämna skuldkänslor och bagage i tiden.
Det ostimulerade hämmas i växten och kan ta en hel livstid att komma ifatt. Om det ens gör det.Sinnet har ingen ålder, bara olika stadier av erfarenhet.
Det står en man med saxofon. Bakom honom skymtar jag havet, Tel Avivs skyline och Trade center. Längst med Jaffas strandpromenad går turister, människor som rastar sina hundar, joggar och går med barnvagn. Ett par mynt hamnar i hans saxofon case av förbipasserande. Han tar en rast och sätter sig bredvid mig. Vi hälsar och pratar en stund om politik och hans livssituation. Vladimir kommer från Ukraina och är långt över pensionär. Han berättar om sina tre barn och barnbarn. En av dem lever i Tyskland på socialbidrag i brist på arbete. Resterande gästarbetar i Fillipinerna. - Det är korruption i regeringen, i samhälls systemet. Det är inte lätt att leva i Ukraina idag, berättar han. Det är tredje gången han besöker Israel och spelar saxofon på gatorna för att samla ihop värdefulla pengar. - För mina barns skull och barnbarn. Jag vill kunna ge dem något så de kan minnas sin morfar.Han stannar i tre månader denna gång med besök i Haifa och Beer'sheva innan hemfärd i januari. Vi pratar vidare om socialism, om dåtiden under hans uppväxt i ett kommunistisk Ukraina. Han suckar djupt och skakar på huvudet när han tänker på hur splittrade människor är idag.- Förr hade man kamratskap och solidaritet mellan varandra. Förr demonstrerade man mot orättvisor, organiserade och gav framtidshopp till varandra. Vladimir tar av sig solglasögonen, ser in i mina ögon och fortsätter; - Vi var kamrater och hade kärlek till varandra. Var finns den idag? Han tittar på klockan och blickar ut mot medelhavet. Solen skiner men hur fint det än är på ytan så kan det aldrig dölja orättvisan som pågår. Snart tar han upp saxofonen igen och spelar i dur i gassande solsken för turister som lämnar en och en annan slant när de går förbi, utan att reflektera vem han är och varför han står och spelar sorgsna toner. /I
När politiker kan sitta och besluta om reformer utan att ta konsekvenserna så förvånas jag inte över när befolkningen anammar samma retorik.
