Jag ventilerar via poeter ibland.
Mitt namn är Cosmonova.
Ett halvår och åtta timmars arbete samantaget så blev resultatet:
Alla gånger mamma stod med maten färdig och bordet dukat så sprang pappa och åt hos vänner och bekanta på julafton Han kom hem och satte sig och läste tidningen som alltid framför en skrålande tv och jag var trött efter julbak, matlagning och serveringmellan mammas alla nervösa rökpauser för att inte tala om alla gånger jag inte fick ro att titta på Kalle Anka utan vi skulle fira som katolikerna klockan sex på kvällen och äta till tolv för andarna skulle ha sin beskärda del av matenDet var karp och fisk i alla former, tusen sallader och korv och köttbullar och prinskorvar, ägg och rödbetsallad och kalkon med katrinplommon och äpplen polska sandkakor, pepparkakor, ris ala malta, ostkaka och vispad grädde med coctailfrukt, godis och choklad hängde i julgranen bara till att plockasen kom gäster, bjudna och objudna, alla fick vara med för så var mammas filosofi medans pappa åkte runt till alla andra kom flaskan fram på bordet det var whisky, vodka och surt rödvin, konjak och söta likörer, allt kom fram samtidigt som polska sattelitkanaler skrålade med körsång från katolska kyrkanVi bröt bröd, sända från vänner och familj som skickade julönskningar med post för dig, för mig, för varandra och till nästa och nästa kindpussade vi varandra som satt där i överflödig mat, överpyntad julgran bland spritflaskor, cigarettfimpar, kakor i tusental och tända ljus på bordet, med försupna bekantaoch alla gånger satt jag ensam i mitt rum och grät för jag var alldeles ensam bland fulla vuxna som dansade med hög musik, i skenet av tusen julbelysning det var samma visa varje år och när jag blev vuxen så slutade jag komma på julafton och min mamma bad och bad och bad vartenda år att jag skulle kommajag kom på juldagen för att träffa min kusin och hennes man som gjorde det lättare att vara i huset som gav mig tråkiga minnen det var några få timmars bra stunder och skratt, ibland sjöng vi ur den polska julboken och mamma skrattade och pappa var där iblandnu är allt borta och första julen efter mamma död bestämmer min far att vara själv, jag är inte värd att fira tillsammans med och sorgen har han tagit ensam rätt på, jag får skapa egna traditioner med min egna familj jag vet inte hur jag ska börja eller göra så det går rätt tillHan tror jag är stark för jag gjorde allt så det blev bra efter mammas död plockade och styrde och ställde och lagade mat och rensade och förberedde för begravning och middagar i massor samtidigt var jag långt ifrån mitt egna hem bara för hans skull för han inte orkade göra någontingjag sitter och tänker mellan valet och kvalet om julgranen ska fram och om jag ska pynta med saker från mitt barndomshem, om jag ska värma glögg och äta pepparkaka och bullar och godis i andra och tredje och fjärde advent om jag ska göra allt för mig självMammas julpynt ligger kvar i kartonger och jag undrar om jag ska samtidigt som gammal och ny sorg griper tag och jag får omvärdera mitt beslut att inte fira någonting alls sen flera år bara för att det gjorde så mycket mer ont än gjorde mig gladjag tänker på min sambos vackra leende med skrattgroparna som dansar med mig runt köket och jag bakar och styr för hans kärlek gör mig trygg och jag vet att han alltid finns där och jag undrar hur i hela friden jag skulle klara mig själv vi skapar ett liv han och jag och gamla känslor får fly ut genom fönstret ut ur mitt livoch jag lovar mig själv att inte låta historien återupprepa sigför han, för mig och våra framtida barn
Förra årets lista avslutade jag med orden "jag önskar att 2013 kommer innebära många stora och hanterbara förändringar" Man ska inte önska sig mer än vad man orkar.2013* Påbörjade terapi för första gången på elva år.* Riskerade att förlora en nära barndomsvän.* Mamma dog.* Spenderade en hel sommar långt från mitt egna liv.* Tog beslut och uppoffrade mig själv för andra.* Gick igenom en personlig pärs och genomförde en målning.* Blev varse om att livet ska skapas utifrån sin egna lust och inte vad andra förväntar. Nästa år ska utgå från min egna lust, även om det innebär att jag får avveckla vissa projekt.
- Har du någonsin sett en deprimerad fyra åring? Just det.
Besluten tyr sig individualistiska och jag kan gott förstå varför. Synd bara att det alltid är i bekostnad på något annat, lika väsentlig del av livet.Steget att lämna och skapa sitt eget, är äntligen taget. Det känns ovant och tomt.
...med ett förflutet.
..det har aldrig infriats.Jag vill prata nutid. Nu, nu, nu.Det räcker att man pratar löst om saker man eventuellt ska göra och jag skriver in det på min "to do" lista. Sen fyller jag på med onödig stress och vet du vad? Det handlar oftast om saker andra vill att jag ska göra. Ingenting handlar om vad jag känner genuint inför. Så sluta prata framtid, prata om nuet och respektera min lust just nu. Många gånger har jag blivit besviken av löften som aldrig infriats och därför ställer jag mig känslolöst inför förslag. Det ska vara okej att jag säger nej utan att jag ska behöva skylla på andra saker. Tack.
* Säg aldrig saker du inte menar.* Om du ska konfrontera någon, gör det på riktigt med genomtänkt logik. Risken är stor att broar raseras för alltid. Ta itu med reaktionen; Ta itu känslorna, lägg till logiken och tänk på något så travialt som blommor när tankebanor bombarderas av svävande tankar i situationer du inte kan påverka.Gå till handling, medveten om vilka konsekvenser det får.
Från början syftade termen medberoende på ett mönster, som man fann hos människor som levde tillsammans med alkoholister. De medberoende kännetecknas av att de ständigt tar hand om andra på bekostnad av sig själva. Det är inget konstigt att längta efter att bli bekräftad eller omtyckt. Det är först när du offrar din egen ärlighet och börjar göra våld på dig själv, som du går för långt. Om du bygger upp din tillvaro på att folk skall älska dig, handlar det inte om kärlek utan om medberoende och definieras som omogen kärlek.Jag fick höra en annan historia från en kvinna som var lite av en hjälpare. Själv var hon mestadels hälsosam, men hon hade en väninna som hade svårt att stå upp för sig själv. En helg hyrde alla kompisarna en stuga långt utanför Kungälv – mitt i skogen. Men hon som inte kunde stå upp för sig själv, var inte bjuden av någon anledning. Alla partajade och klockan 4 på morgonen blev alla killarna lite hungriga. Vad händer? Just det, de ringer till tjejen som ligger och sover och vad gör hon tror Ni? Hon skyndar sig, sätter sig i bilen –klädd bara i sin morgonrock.Men killarna är inte klara när hon kommer, så hon får sitta och vänta i bilen en halvtimma. Sen kör hon alla killarna ner till ett gatukök i Göteborg, så de kan handla och sen kör hon varje kille hem till sitt. Och när hennes väninna frågar: ”Hur kan du ställa upp så?” ”Du blir ju bara utnyttjad!” “Nej det tycker jag inte. Jag hade ändå inget att göra, jag låg ju bara och sov.” Nu vet inte jag hur många av er som skrattar, för att det är så sant. När en relation infekterats av medberoende präglas den alltid av bristande jämlikhet. Och som du vet, fungerar relationer bäst mellan likvärdiga människor. När du blir vaksam på detta fenomen, kommer du också att upptäcka hur lätt det är att inte vara sanningsenlig mot dig själv. Det gäller både män och kvinnor. Istället för att ta sin del av ansvaret – tar den medberoende ofta på sig allt ansvar. Omedvetet hamnar parterna i ett rollspel. I en relation som präglas av medberoende hamnar ena parten i rollen som räddare och den andre som offer. Det kan se välmenande ut vid en ytlig betraktelse, men det är inget rent, äkta ansvar, eftersom det tjänar till att göra den andra maktlös. I stället för att kräva att andra ska ta ansvar säger den medberoende: ”Det är synd om dig, du har haft en sån taskig uppväxt och därför gör jag din del av jobbet också.”Vad vi i själva verket gör är att ta bort möjligheterna för vår partner att utvecklas. Parterna kan också utöka rollspelet med en tredje roll som anklagare – beroende på vilken pjäs som skall spelas upp. Ett förhållande som präglas av medberoende skapar nästan alltid rädsla hos den ena parten när den andra parten vill vara för sig själv. Självklart måste graden av självständighet vara någorlunda jämt fördelad. Om du vill leva i en hälsosam relation, måste du ta din del av ansvaret – varken mer eller mindre. Under ytan av ett medberoende finner vi ofta en liten flicka eller pojke, som lärt sig vara duktig genom att vara andra till lags. En flicka som blev bekräftad för det hon gjorde och inte för den hon var.Den medberoende tror ofta att de gör allt i all välmening, men bakom deras medvetna beteende finns en stark drivkraft att bli älskade. Vi önskar förtvivlat att vara nära vår partner, men är samtidigt rädda för den smärta det gett oss tidigare. Därför väljer vi istället att låtsas att hindren inte finns istället för att konfrontera dem. Man finner ofta detta problem i en omogen kärlek där båda parter har byggt upp skenbilder av verkligheten. Genom att sticka huvudet i sanden som strutsen stöder de den andres självbedrägeri. Denna ömsesidiga överenskommelse kan ske både omedvetet och medvetet. Oavsett kommer den leda till att din relation dör.10 bra sätt att bli medberoendeOroa dig för allt – även sånt som du inte har kontroll över.Vid konflikter – erkänn att det var ditt fel –även om det inte var det.Låtsas inte om dina negativa känslor, som ilska, rädsla eller sorg.Säg aldrig sanningen. Vågar du säga sanningen, vad du än känner.Ta allt ansvar. Låt din partner fortsätta med sina dåliga vanor.Du kritiserar eller blir ofta kritiserad. Du har en stark, gnagande inre röst som kritiserar dig, som gör att du känner dig nere också när du borde vara på gott humör.Säg aldrig nej. Gör även sånt som du hatar.Välj arbetsgivare och partners, som kan trycka ner dig.Säg aldrig nej, för då kommer folk hata dig.Fundera inte på dina egna behov.Jonas Gåde(c) Materialet är copyrightskyddat
.. när så många stopp, återvändsgränder och krokiga vägar gör allt så svårt?Det räcker att ett missförstånd river upp känslor och möjligheten till att återvända till samma struktur, försvinner för alltid.Ömtåligt och sårbart.
Ibland möter man människor som elektrifierar alla sinnen man har. Det liksom bara klickar och tilliten infinner sig direkt, precis som om man känt personen i all evighet.
Ett år har gått sen jag slog mig på den berömda väggen. När benen täcktes av en halvmeter dy, hjärtat som arbetade dubbelt för minsta ansträngning. Sömnlösa nätter, mardrömslik ångest och förlorad motivation.Nio månader med terapi, sex månader med sorg och processerande. Nej, jag tänker inte ingå i mer projekt än vad jag tillåter och mäktar med. Det tar så mycket kraft och tid framförallt, att resa sig upp. Tid och kraft som kan spenderas på positiva saker. Och ja, javisst har jag släppt det där nu. Jag struntar vad andra tycker. Det är en befrielse!
Efter den senaste resan till VB kan jag konstantera apartheid snarare än ockupation. Många straffas pga organisering, demonstrationer och pga alla intiativ för att lindra vardagen. Jag ställde samma fråga som till de flesta jag mötte på resan.En ockupation stat med tre ockupations makter.1. Israel2. Palestinska myndigheten, PA3. NGO;s, Alla fredsbevarande aktioner och föreningarAlla donationer till olika organisationer i Palestina tar Palestinska myndigheten 50%. De i sin tur betalar ocker till Israel. Palestinier utnyttjas som billig arbetskraft, militära mål och i marknadsmässiga syften. De betalar sin egna ockupation, sin fängelsevistelse, rättegångar, bygger bosättningars hem och nedvärderas som smuts. Hur ska man hjälpa dem utan att man bidrar till ockupationen indirekt? För att få slut på den så måste den börja kosta. Israel måste dömas för brott mot mänskliga rättigheter, åta sig ansvaret som ockupationsmakt enligt gällande regler. Samma retorik vad gällde Sydafrika.Slutkontentan utav föreläsningen blev, att främst arbeta för att skapa opinion. SIDA projekt sponsras av svenska skattepengar ex, som Israel utan vidare ockuperar samt förstör. Det är väldigt tyst i media om.Det blev en konstig stämning efter jag ställde frågan. En fråga som ställer moral, principer och medmänsklighet på sin kant.
