Alla gånger mamma stod med maten färdig och bordet dukat så sprang pappa och åt hos vänner och bekanta på julafton Han kom hem och satte sig och läste tidningen som alltid framför en skrålande tv och jag var trött efter julbak, matlagning och serveringmellan mammas alla nervösa rökpauser för att inte tala om alla gånger jag inte fick ro att titta på Kalle Anka utan vi skulle fira som katolikerna klockan sex på kvällen och äta till tolv för andarna skulle ha sin beskärda del av matenDet var karp och fisk i alla former, tusen sallader och korv och köttbullar och prinskorvar, ägg och rödbetsallad och kalkon med katrinplommon och äpplen polska sandkakor, pepparkakor, ris ala malta, ostkaka och vispad grädde med coctailfrukt, godis och choklad hängde i julgranen bara till att plockasen kom gäster, bjudna och objudna, alla fick vara med för så var mammas filosofi medans pappa åkte runt till alla andra kom flaskan fram på bordet det var whisky, vodka och surt rödvin, konjak och söta likörer, allt kom fram samtidigt som polska sattelitkanaler skrålade med körsång från katolska kyrkanVi bröt bröd, sända från vänner och familj som skickade julönskningar med post för dig, för mig, för varandra och till nästa och nästa kindpussade vi varandra som satt där i överflödig mat, överpyntad julgran bland spritflaskor, cigarettfimpar, kakor i tusental och tända ljus på bordet, med försupna bekantaoch alla gånger satt jag ensam i mitt rum och grät för jag var alldeles ensam bland fulla vuxna som dansade med hög musik, i skenet av tusen julbelysning det var samma visa varje år och när jag blev vuxen så slutade jag komma på julafton och min mamma bad och bad och bad vartenda år att jag skulle kommajag kom på juldagen för att träffa min kusin och hennes man som gjorde det lättare att vara i huset som gav mig tråkiga minnen det var några få timmars bra stunder och skratt, ibland sjöng vi ur den polska julboken och mamma skrattade och pappa var där iblandnu är allt borta och första julen efter mamma död bestämmer min far att vara själv, jag är inte värd att fira tillsammans med och sorgen har han tagit ensam rätt på, jag får skapa egna traditioner med min egna familj jag vet inte hur jag ska börja eller göra så det går rätt tillHan tror jag är stark för jag gjorde allt så det blev bra efter mammas död plockade och styrde och ställde och lagade mat och rensade och förberedde för begravning och middagar i massor samtidigt var jag långt ifrån mitt egna hem bara för hans skull för han inte orkade göra någontingjag sitter och tänker mellan valet och kvalet om julgranen ska fram och om jag ska pynta med saker från mitt barndomshem, om jag ska värma glögg och äta pepparkaka och bullar och godis i andra och tredje och fjärde advent om jag ska göra allt för mig självMammas julpynt ligger kvar i kartonger och jag undrar om jag ska samtidigt som gammal och ny sorg griper tag och jag får omvärdera mitt beslut att inte fira någonting alls sen flera år bara för att det gjorde så mycket mer ont än gjorde mig gladjag tänker på min sambos vackra leende med skrattgroparna som dansar med mig runt köket och jag bakar och styr för hans kärlek gör mig trygg och jag vet att han alltid finns där och jag undrar hur i hela friden jag skulle klara mig själv vi skapar ett liv han och jag och gamla känslor får fly ut genom fönstret ut ur mitt livoch jag lovar mig själv att inte låta historien återupprepa sigför han, för mig och våra framtida barn
Kommentera inlägget här:
